I den innovationssatsning som Helsingborg stad gör med H22 är siktar vi på de stora, djärva förändringarna – det som kallas för radikal innovation. Denna ambition medför två viktiga förutsättningar som tydligt skiljer innovation från traditionell utveckling.
I traditionell utveckling så avses vanligtvis en förbättring av något som redan finns, och därmed är det relativt lätt att synliggöra och räkna på effekten av den tänkta förändringen. Det är också relativt lätt att räkna på kostnaderna i form av tid, teknik eller andra resurser. Med ett underlag som jämför kostnaderna med de uppskattade effekterna är det lätt att göra en analys av initiativet. När vi pratar om radikal innovation menar vi istället helt nya lösningar eller tjänster – saker som inte har tillämpats förut. Detta gör beslutsunderlaget mera osäkert; vi kan inte i förväg räkna ut vad det kommer att kosta och vi har ingen aning om vad det kan ge för effekt. I förlängningen leder detta till att vi endast gör små förbättringar i det som redan finns – de stora, nya djärva förändringarna som skapar stort värde för användarna blir aldrig av. Genom att öronmärka pengar för innovation har Helsingborg skapat förutsättningar för att testa det helt oprövade.
När vi skall orientera oss i något som inte gjorts förut behöver vi organisera för att navigera i osäkerhet. Vi etablerar en innovationspilot där ett team jobbar autonomt för att i korta steg, testa antagandet i den nya idén genom att tillämpa den i en enkel version skarpt i en avgränsad del av organisationen. Detta medför möjlighet att studera hur den funkar, och snabbt bedöma vad ett nästa steg bör vara – eller om antagandet inte ser ut att hålla och i så fall direkt lägga ner. Detta kallas ibland för ”fail fast” – dvs att snabbt identifiera misslyckade idéer och lägga så lite pengar som möjligt på dem.
