Jag är aktiv i Helsingborgs sportdykarklubb Delfinen och vi plockar upp skräp från havsbotten minst en gång per år. Sedan brukar de flesta dykare plocka upp skräp regelbundet när vi ändå är ute och dyker. Cyklar, grillar, läskburkar, där ligger allt möjligt. En del slängs ner och annat blåser i. Många bryr sig inte så mycket om havet, det är ju bara tråkigt grönt vatten. Men havet är livets vagga, där skapas syre som gör att vi kan må bra på land. Det fascinerar mig.
Pixla piren är en fantastisk plats som staden har erbjudit helsingborgarna. Där träffar jag och mina dykarvänner kreativa människor från olika kulturer och i olika åldrar. Jag har gjort ett konstverk i havet där, av skräp som jag hittat och ställt upp på havsbotten. Det heter “För vem” och min önskan är att det ska väcka tankar om vem havet är till för. Jag har fått ganska mycket respons på det, människor tycker att det är tragiskt men också intressant.
Vi behöver bli bättre på att vara rädda om havet och jag är övertygad om att det behöver ske genom kunskap. Jag har många idéer kring hur man kan göra det och staden lyssnar på mig. Just nu testas flera idéer kring marina miljöer inom ramen för H22. Jag tycker att det är imponerande hur staden tar till sig helsingborgarnas idéer.
Jag hoppas att fler människor ska engagera sig. Vi som bor och verkar här behöver gå från att vara problemfinnare till att bli problemlösare, och hitta konkreta idéer och lösningar tillsammans. Jag tror att H22 kommer att ge jättemycket – det pirrar i magen när jag tänker på det.
